Fast i köttet?

En lärare kallar Maja Lundgrens Myggor och tigrar för feministisk ”eftersom hon förmedlar en erfarenhet jag aldrig skulle kunna vara med om som man”. Att slå fast det ”feministiska värdet” i individer eller enstaka kreationer är inte bara svårt, det är onödigt också. Feminism handlar inte om att representera en åsikt, utan om att syna maktstrukturer. Men nåja. Maja Lundgrens erfarenhet.

Erfarenhet är ett ruggigt ord. Med benämningen suger man in, inkorporerar och oskadliggör de upplevelser som kastar alternativa sken över världsordningen. Jämför uppfattning. Jämför åsikt eller perspektiv.

Erfarenhet. Det ligger farligt nära offer. Erfarenheten i att ha blivit utsatt för… Ordet erfarenhet är oönskat när det anvisar dig en plats. När du reduceras till din erfarenhet, när du begränsas till köttsligt exempel (kvinna) istället för opererande subjekt (man), när den gamla goda dualismen får härska ostört, stoppa fingrarna emellan och hindra dina erfarenheter från att bli något utöver ett exotiskt studieobjekt för ofärgade neutrala manssubjekt. Oj, titta här vilka intressanta erfarenheter som har präglat den här kvinnokroppen. När tanken utesluts från köttet. När erfarenhet blir en bur för oss med opassande personlighetskonstruktioner, ett sätt att reducera oss till passiva registratorer.

Därmed inte sagt att man inte kan använda termen erfarenhet eller faktiska erfarenheter annorlunda. (Därmed inte sagt ett egentligt ord om Maja Lundgren, för den som hade hoppats på det.)

→ Erfarenhet av förtryck, en gemensam utgångspunkt som gör etiketten onödig: ”Är det det specifika i lesbiska erfarenheter, lesbiskt begär eller lesbisk sexualitet som lesbisk teori bör klarlägga? Dessa försök har uteslutande lett till tvister och reservationer, och sålunda står det nu klart att det inte är givet att det finns något gemensamt element bland lesbiska, utom möjligen att vi alla har kunskap om hur homofobi slår emot kvinnor – men också i denna fråga kommer språket och analyserna vi använder att variera.” (Judith Butler, artikeln Imitation och genusmyteri ur Rosenbergs urvalsbok Könet brinner!. Min kursiv. Notera nöjt användningen av ordet lesbisk fyra gånger i samma mening.)

→ Kulturellt upphävda erfarenheter, en ofullständig skildring som därför fortfarande är i rörelse: ”Jag vill hugga tag i dem innan de förflyktigas eller sätter sig fast som anekdoter, statiska som semesterdiabilder som efter tredje beskådandet inte längre väcker några känsloassociationer. […] Känsloyttringar som verkar alltför sentimentala eller alltför dramatiska när de står i bokstäver på papper. Kärlek. Smärta. Ord som blir platta eller torrt sakliga hårda. Fitta. Vagina. Orgasm. Inte mitt språk, men jag har ännu inte något annat.” (Anja Meulenbelt, Skammen förbi)

Det rast- men inte röstlösa i den ständiga dissonansen mellan det upplevda och det uttrycka, det betecknade och beteckningen. Erfarenheten som inte stillas av sin stämpel utan fortsätter att vara olöst och obekväm. Ja tack. Erfarenheten som ett begränsat område där obekväma åsikter stillas med blick och bokstäver till ett upplevelseärr. Nej tack.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: